Föreningsliv, delaktighet och ”vad gör ni för hockeyn!?”
I idrottens värld så är föreningslivet, och föreningsdemokratin, något som vi håller oerhört högt. Det är på ett sätt själva essensen av svensk idrott, liksom själva essensen av svensk supporterkultur.
Samtidigt ser jag ett minskat intresse kring föreningsfrågor. Vilket oroar mig. Och stör mig. AIK har tiotusentals medlemmar. Det absolut starkaste sättet att utöva det medlemskapet på är att delta på årsmöten. Det är där ditt medlemskap i slutändan räknas, det är där du kan påverka i en såpass stor förening som AIK. Hur många medlemmar går på årsmötet? 1%? 2% ett bra år?
I Allmänna Supporterklubben, som jag själv representerar, ser det inte bättre ut. Faktiskt precis likadant. På de nästan 3000 medlemmar vi har idag så kom ca 3-5 personer på vårt senaste årsmöte. Utöver de som var del av avgående eller tillträdande styrelse.
Men i en supporterförening av den storleken så är inte heller årsmötet det allra viktigaste organet för påverkan. Istället är supporterföreningen som plattform öppen för, ja till och med just till för, ett utökat engagemang. Det åligger förstås supporterföreningens styrelse att skapa förutsättningar för engagemang, men tanken är inte att det är styrelsen, och endast styrelsen, som ska forma supporterföreningen. Utan medlemmarna.
Ett sådant engagemang är också helt avgörande för att föreningen ska fungera på ett sätt som alla medlemmar är nöjda med. Jag är oerhört stolt över det jag och mina styrelsekamrater åstadkommer tillsammans med ett relativt fåtal operativt engagerade medlemmar. Men den absolut vanligaste kritiken man får som förtroendevald i den här formen av förening är att man inte gör tillräckligt. ”Vad gör ni för hockeyn!?” ”Ni bryr er inte om damerna!?” ”Varför fixar ni inte bussar till den och den matchen!?” ”Varför fokuserar ni på X, när Y behöver er också!?”.
När jag stöter på den typen av kritik brukar jag ha för vana att svara något i stil med ”Vi vill verkligen göra det (för det vill vi ju verkligen!), men vi behöver fler som engagerar sig för att få ihop det. Vill du hjälpa till?”.
Nio gånger av tio resulterar det i total tystnad.
Det är lätt att kritisera, och desto svårare att agera. Det ligger i vår mänskliga natur antar jag. Eller möjligen i vår samtid. Och kanske ska vi inte fastna i det heller. Istället vill jag uppmana dig att fundera på hur du skulle vilja bidra i den supporterklubb som du är med i. Brinner du extra för en sektion och vill se att det händer mer kring den? Har du en specifik fråga du vill får mer uppmärksamhet? Vill du öka bortaresandet? Här finns alla möjligheter för dig att bidra till just det. Man står med öppna armar och möter dig.
Allmänna Supporterklubben kommer lägga mer energi framöver på att verka för att förstärka kunskapen och förståelsen för hur föreningsliv och föreningsdemokrati fungerar.
Och på att göra mer för AIKs supportergemenskap i fler sammanhang.
Men för det behöver vi våra medlemmars engagemang och delaktighet.
Samtidigt ser jag ett minskat intresse kring föreningsfrågor. Vilket oroar mig. Och stör mig. AIK har tiotusentals medlemmar. Det absolut starkaste sättet att utöva det medlemskapet på är att delta på årsmöten. Det är där ditt medlemskap i slutändan räknas, det är där du kan påverka i en såpass stor förening som AIK. Hur många medlemmar går på årsmötet? 1%? 2% ett bra år?
I Allmänna Supporterklubben, som jag själv representerar, ser det inte bättre ut. Faktiskt precis likadant. På de nästan 3000 medlemmar vi har idag så kom ca 3-5 personer på vårt senaste årsmöte. Utöver de som var del av avgående eller tillträdande styrelse.
Men i en supporterförening av den storleken så är inte heller årsmötet det allra viktigaste organet för påverkan. Istället är supporterföreningen som plattform öppen för, ja till och med just till för, ett utökat engagemang. Det åligger förstås supporterföreningens styrelse att skapa förutsättningar för engagemang, men tanken är inte att det är styrelsen, och endast styrelsen, som ska forma supporterföreningen. Utan medlemmarna.
Ett sådant engagemang är också helt avgörande för att föreningen ska fungera på ett sätt som alla medlemmar är nöjda med. Jag är oerhört stolt över det jag och mina styrelsekamrater åstadkommer tillsammans med ett relativt fåtal operativt engagerade medlemmar. Men den absolut vanligaste kritiken man får som förtroendevald i den här formen av förening är att man inte gör tillräckligt. ”Vad gör ni för hockeyn!?” ”Ni bryr er inte om damerna!?” ”Varför fixar ni inte bussar till den och den matchen!?” ”Varför fokuserar ni på X, när Y behöver er också!?”.
När jag stöter på den typen av kritik brukar jag ha för vana att svara något i stil med ”Vi vill verkligen göra det (för det vill vi ju verkligen!), men vi behöver fler som engagerar sig för att få ihop det. Vill du hjälpa till?”.
Nio gånger av tio resulterar det i total tystnad.
Det är lätt att kritisera, och desto svårare att agera. Det ligger i vår mänskliga natur antar jag. Eller möjligen i vår samtid. Och kanske ska vi inte fastna i det heller. Istället vill jag uppmana dig att fundera på hur du skulle vilja bidra i den supporterklubb som du är med i. Brinner du extra för en sektion och vill se att det händer mer kring den? Har du en specifik fråga du vill får mer uppmärksamhet? Vill du öka bortaresandet? Här finns alla möjligheter för dig att bidra till just det. Man står med öppna armar och möter dig.
Allmänna Supporterklubben kommer lägga mer energi framöver på att verka för att förstärka kunskapen och förståelsen för hur föreningsliv och föreningsdemokrati fungerar.
Och på att göra mer för AIKs supportergemenskap i fler sammanhang.
Men för det behöver vi våra medlemmars engagemang och delaktighet.
På bilden ser ni Nathalie, som är en av de medlemmar som valt att engagera sig mer, och som tillsammans med oss kommer fokusera på hockeyn under nuvarande säsong.
